Öronmussling Pleurocybella porrigens
giftig
Den är rent vit, tunnköttig och växer på barrved; i Japan sattes den 2004 i samband med dödliga förgiftningar.
Visa på kartanSarcomyxa serotina (Pers.) V.Papp · Omphalotaceae
Var växer den just nu? Öppna kartan Svampalarm för den här arten Så fungerar svampalarmet

Grönmusslingen är en musselformad mussling med gulaktig fot och olivgrön hatt. Den är seg och oätlig.
Den är seg och oätlig och liknar ostronmusslingen.

Den är rent vit, tunnköttig och växer på barrved; i Japan sattes den 2004 i samband med dödliga förgiftningar.
Visa på kartan
Den luktar behagligt svampaktigt och smakar milt, sporpulvret är vitt till blekt lilagrått. Grönmusslingen har däremot en olivgrön hatt, gulaktiga skivor och en gul fot.
Visa på kartan
Den är ljusare, utan blå toner, tunnköttigare och uppträder utan frost.
Visa på kartan| Grönmussling | Öronmussling | Ostronmussling | Blek ostronmussling | |
|---|---|---|---|---|
| Hatt | 3 till 8 cm bred, musselformad | 2 till 7 cm, öron- till solfjädersformad, rent vit | 5 till 20 cm, mussel- till tungformad, grå till blågrå | 4 till 12 cm, musselformad, ljust gråbrun till gräddfärgad |
| Undersida | gulaktiga skivor som löper nedåt på foten | skivor vita, täta, nedlöpande | skivor vita till gråvita, långt nedlöpande | skivor vita till gräddfärgade, nedlöpande |
| Fot | sidoställd, gulaktig | saknas eller kort, sidoställd | kort, sidoställd, ofta saknad | kort, sidoställd eller saknad |
| Kött | blekt, segt och förblir segt vid tillagning | vitt, tunt, mjukt | vitt, fast, ändrar inte färg | vitt, tunnköttigt |
| Ätlighet | Oätlig | Giftig | ätlig | ätlig |
Stubbar och liggande stammar. Från låglandet upp till bergstrakter.
Död lövved, till exempel bok, ek och alm.
möjlig god huvudsäsong
Sen höst på lövved.
Det finns inga fynd per region för den här arten ännu. Landsidorna leder till alla regioner med daglig prognos.
Giftinformation:
Nödnummer: 112
Svamprådgivning: Svampkonsulenternas Riksförbund: Kontakta en svampkonsulent. Svampkonsulenter kontrollerar fynd.
Plockningsregler: Allemansrätten: svamp får plockas, utom skyddade arter; i naturreservat och nationalparker kan förbud gälla.
Seg, utan matvärde.
Förväxla den inte med den ätliga ostronmusslingen.
Nej, grönmusslingen anses oätlig. Den är seg och oätlig och liknar ostronmusslingen.
Grönmusslingen växer från september till december, sent på hösten, på död lövved, till exempel bok, ek och alm, på stubbar och liggande stammar.
Du kan förväxla den med ostronmussling, öronmussling och blek ostronmussling. Ostronmusslingen luktar behagligt svampaktigt, smakar milt och har vitt till blekt lilagrått sporpulver, medan grönmusslingen har en olivgrön hatt, gulaktiga skivor och en gul fot. Öronmusslingen är rent vit, tunnköttig och växer på barrved; i Japan sattes den 2004 i samband med dödliga förgiftningar. Den bleka ostronmusslingen är ljusare, har inga blå toner, är tunnköttigare och uppträder utan frost.
Sporpulvret är vitt. Hatten är 3 till 8 cm bred, musselformad, olivgrön till brun, fjällig när den är fuktig.
Ersätter inte att dina fynd kontrolleras av en kunnig person. Ingen garanti för riktighet. Uppdaterad: 17.10.2026.